Härlig morgon

Den här morgonen har börjat på bästa sättet. Vi som inte är specieller bortskämda med att få sovmorgon fick ändå sova till kvart över sju, och jag kände mig lika utvilad som att klockan hade varit nio. Oftast kliver vi upp kring sex, även på helgerna men då får alltid den ena sova vidare och så skiftar vi på söndagen. Jag och Leon gick ner och han lekte lite själv, sedan fick han äta macka sittandes på soffan framför tvn, det är ju ändå helg ☺ Efter det lekte han vidare glatt medan jag kunde sätta mig och betala räkningarna och M åkte iväg för att handla inför våffellunchen som vi har hos oss om ca en timme. I natt var dessutom en bra natt, Leon vaknade första gången klockan fem och då räckte det att stoppa i nappen, men de tre nätterna innan  har han vaknat med någon sorts nattskräck och varit überledsen kring tre och har man försökt trösta honom har han bara vevat med armarna och försökt putta bort en vilket gjort allt ännu värre. Men i går natt testade vi att slå på hans nattlampa när han vaknade och det lugnade honom sedan somnade han om igen. Jag köpte nattlampan till Leon när han var ganska liten och tycker den är jättebra för man kan ställa in att den ska slås på automatiskt om barnet skriker och sedan slocknar den fem minuter efter att det blivit tyst igen. Superbra!
 
Nu ska jag fixa sista inför att våra gäster kommer, ni har väl inte glömt att det är våffeldagen i dag?! 😍
 

14 veckor

Sitter just nu och äter en riktigt god chicken tikka masala, att doppa brödet i såsen är ju bara så gott.
 
I går var en häftig dag. Som jag skrev i ett tidigare inlägg jobbade jag halvdag och anledningen var att vi skulle iväg till Akademiska sjukhuset i Uppsala på eftermiddagen. Sedan i mitten av januari har vi vetat om att det ligger en liten bebis i min mage, det var den 19 januari jag plussade på stickan och jag berättade för Mange via ett mms direkt efter, dock hade han dålig mottagning på jobbet så det tog nästan en timme innan han såg det och jag ville ju inte ringa innan han gjorde det så jag satt där och väntade på hans reaktion som dröjde hehe. Vi hade försökt bli gravida sedan sommaren men när jag började min nya tjänst efter årsskiftet sa vi att vi inte aktivt skulle försöka längre utan blev det så blev det. Och precis då blev jag gravid ändå, oplanerat 🙂 Det tog inte många veckor innan jag började må riktigt illa så jag berättade för min nya chef och mina nya kollegor redan i vecka åtta, för jag ville att de skulle veta varför jag kanske kom in senare på morgonen eller behövde jobba hemifrån någon dag. Tyvärr så sitter illamåendet i än i dag och sedan drygt en månad tillbaka äter jag receptbelagda tabletter mot det för att kunna äta, tar jag inte tabletterna tre gånger om dagen får jag med största sannolikhet inte behålla någon mat men trots tabletterna finns det vissa saker jag ändå inte klarar av att äta. I dag är jag i vecka 14 (13+4) vilket betyder att risken för missfall har minskat från 33% till 3%, och i går gjorde vi KUB-test vilket visar sannolikheten för att bebisen ska ha något kromosomfel. När vi gjorde KUB med Leon fick vi 1/156 för downs syndrom vilket ledde till att vi gick vidare och gjorde ett moderkaksprov som då gav oss positiva besked att Leon inte hade några kromosomavvikelser och att vi redan då i vecka 12 fick veta att vi väntade en kille. På gårdagens KUB var jag nervös inför samma besked men den lilla krabaten i magen fick sannolikhet 1/8576 för downs och 1/20000 på de andra kromosomfelen de kollar så det känns jätteskönt! Vid KUB gör man ett tidigt ultraljud och det är så sjukt häftigt att det finns teknologi som kan visa så tydliga bilder så här tidigt. Trots att bebis bara är 7 cm lång kunde vi få se händer, fötter, ansikte och dessutom två små prickar som är början på njurarna. Hur coolt?!
 
Nu händer det inte så mycket på ett tag, vi ska tillbaka till Akademiska den 3 maj för rutinultraljud och då får vi förhoppningsvis veta om det ligger ännu en kille i magen eller om familjen ska utökas med en flicka ☺️ Jag känner mig av någon anledning säker på att det är en kille, delvis för att jag mådde illa även med Leon men annars är det nog bara en känsla jag har hehe, det visar sig 😉❤
 

Jobbar igen

I går drog en ny vecka igång och min måndag började väldigt bra, första dagen på kontoret efter nästan en veckas semester och sedan var jag iväg på Joyvoice på kvällen som alltså är en kör som jag gått med i! Helt underbart roligt, det finns inget bättre än att få sjunga enligt mig. De som känner mig vet att jag mer än gärna sjunger karaoke, har sökt till Idol en gång och memorerar låttexter lättare än något annat. Så när chansen att vara med i detta dök upp tog jag den direkt och totalt är vi 120 stycken personer som träffas en gång i veckan under tio veckor och sjunger, självklart med en körledare från Joyvoice som styr upp allt och ger oss de nya låtarna vi ska skriva ut och öva in. Än så länge sjunger vi "Pride" och "Livin' on a prayer", det finns tre olika stämmor att välja mellan och jag valde Alt1 första gången (varken ljus eller mörk utan håller sig på en "medel"ton) men i går hoppade jag till Sopranos vilket är den ljusaste stämman och det var ansträngande men grymt kul! Man får verkligen sjunga ut :) Jag hoppas bara inte jag är en sådan som tar i för mycket så det skär i alla andras öran utan att vara medveten om det själv hehe men jag tror inte det 😇
 
I dag jobbar jag halvdag hemifrån då jag har ett privat ärende att uträtta på eftermiddagen men i morgon är jag tillbaka på kontoret som vanligt igen. Leon och jag hade en mysig morgon tills det blev dags att klä på honom och lämna på förskolan, det brukar aldrig vara några problem men av någon anledning ville han inte alls i morse så jag blev sur och han blev ledsen. Tillslut lugnade vi båda ner oss och då kunde jag få på honom ytterkläder och det var inga problem efter det men nu när jag kommit hem igen känner jag mig lite ledsen och har fått dåligt samvete. Jag brukar tänka att det finns en anledning till att han reagerar, t ex att han kanske är sjuk, på väg att bli sjuk, sovit dåligt eller något annat men i morse kunde jag inte se någon anledning och det gjorde mig extremt frustrerad. Nu skulle jag bara vilja ha honom hemma så jag kunde pussa på honom, men vet att han har det supermysigt på förskolan och får trösta mig med att pussa på honom när han kommer hem igen 😌❤