Vem vet

 
Ungefär en gång per år, ibland oftare och ibland ännu mer sällan, råkar vår lilla misse Montana ut för något som ingen egentligen vet vad det beror på och trots flertalet besök på djursjukhus så har vi fortfarande inte fått veta anledningen till att hon får dessa "anfall". Det som händer är att hon spyr, och tömmer ut allt som finns i hennes system. Det börjar alltid med att man antingen hör henne, hon brukar låta som att hon får riktigt ont och sedan spyr hon, eller så hittar man spyor på massa ställen i hemmet (typ under soffor eller platser som är i närheten av något som hon är på väg att gömma sig under). När det hände första gångerna för några år sedan åkte jag alltid in med henne på direkten till närmsta djursjukhus (självklart en obekväm akuttid som kostar typ 5000 kr bara för att få träffa någon som tar emot henne, men ska tillägga att SJÄLVKLART har vi försäkring på alla våra djur!) där de två gånger har tagit in henne på ultraljud, röntgen och sedan skurit upp magen på henne för att inte hitta någonting trots att de sett på röntgen att det suttit något som stoppat i tarmarna. Två gånger har man alltså öppnat upp henne i "onödan" för att sy igen och skicka hem henne dagen efter och aldrig någonsin har det kommit ut något ur avföringen som skulle ha kunnat sitta fast. Med tiden har jag lärt mig att när det här händer så tar jag in henne på ett enskilt rum hemma istället där jag får i henne en hemmagjord vätskeersättning (vatten, salt & socker) samt matar henne med specialmat från Vettris och skippat att åka in med henne, dels för att den här metoden alltid har fungerat hittills och dels för att de ändå inte gör något vettigt med henne på djursjukhuset. Helst av allt skulle jag egentligen vilja åka in med henne för att låta dem göra en komplett undersökning och kunna få svar på varför detta sker, men samtidigt vet jag inte om de svar vi eventuellt kan få kommer kunna leda till någon lösning utan det kanske bara är något hon måste leva med... Men såklart det hade varit skönt att veta, men jag har sagt att om dessa anfall återkommer oftare kommer jag göra en utredning på henne men nu har det skett allt mer sällan så då avvaktar jag med det.

Nu verkar i alla fall lilla tjejen ha återhämtat sig för denna gång, hon var riktitg hängig i går men sedan spydde hon en sista gång i går kväll och efter det har hon velat äta och dricka själv plus att hon är framme och kelar så det ser jag som goda tecken och att hon är på bättringsvägen. Är det någon mer som har varit med om samma sak med sin katt? Montana är sju år och har haft dessa problem sedan några år tillbaka så tror inte det har något med åldern att göra... 
 
Publicerat i 2017